Det börjar med att fostra sig själv

 

Jag började studera småbarnspedagogik på svenska vid Snellman högskolan för ett år sedan. 44 år och med en akademisk utbildning redan i bagaget har jag tidigare inte ens vågat tänka tanken att just jag skulle bryta från min ingrodda yrkesidentitet. Men mer och mer inser jag hur viktiga dessa studier är för mig, hela mitt liv och min hälsa. Och framförallt vilken oerhört viktig uppgift som står framför mig: att stöda barn att bli friska, hela och livsglada individer. För i barn gror framtiden.

En gång i månaden träffas vi på Snellman högskolan för ett par intensiva dagar med föreläsningar, konst och eurytmi och självfostrande övningar. Vi jobbar mycket tillsammans, sjunger, diskuterar, syr, målar och spelar teater. Det är märk väl inte bara huvudet som jobbar, utan också kroppen med känsla och vilja. För varje gång märker jag mer och mer att här fostras uttryckligen själva pedagogen. Man ska helt enkelt först få en överblick av sitt eget liv, samt mänskligheten i ett vidare perspektiv, för att kunna närma sig en annan människa. Med andra ord förstå sig själv först före man tar hand om någon annan.

Vi lär oss också att hålla vår livskraft, för att kunna vara kreativa och orka fostra andra. Det var till exempel mycket berikande att få ta del av den norska sjukskötaren från Vidarkliniken, Anne Ingeborg Haugholts föreläsning för en tid sedan, då hon betonade vikten i att vårda sig själv som fostrare. Haugholt menade att allt som har med livskraft att göra måste vi göra själva, det kommer inte av sig själv och hon lärde därmed ut egenvård. Bland annat via något så konkret som fotbad och massage. Men även via att lära sig sätta gränser, andas, att tygla sig själv för att förbli i den integritet som är jag och att förmå avlastning; att helt enkelt kunna låta sig själv ibland bara ligga på soffan, inte överskatta sina krafter, för att sedan på nytt kunna vara kreativ. Man bör öva upp ett tänk, lära sig styra sina känslor samt ha ett öppet, positivt sinne – allt detta tillsammans ger kraft. Det är oerhört viktigt att lära sig att behålla livskrafterna och kreativiteten för att kunna vara en stimulerande pedagog. Hur vi mår, sättet vi tänker och talar på, gestikulerar, rör oss, äter och andas – allt påverkar barnet. Barn härmar för att utvecklas och som fostrare gäller det att försöka bli en individ som är värd att härmas. Tänk att få gå i skola för det. Vilket privilegium!

Studerande på linjen för småbarnspedagogik på svenska

Mainokset

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s